Lässvackan från helvetet

Inte nog med att jag inte har en gnutta TID eller ORK till att läsa böcker (så klart ännu mindre till att blogga, förlåt stackars bloggen), men allt jag ändå lyckas läsa gör mig lätt besviken och oerhört otillfredsställd. Ändå försöker jag med böcker jag BORDE gilla. Ta Amanda Svenssons Välkommen till den här världen till exempel. Den största behållningen hittills (jag har inte läst klart, hoppas komma med ett fullvärdigt inlägg inom kort) är att den är nominerad till AUGUSTPRISET, och det är ju alltid roligt att ha läst några av de nominerade böckerna. Dessutom kan jag ge mig katten på att hon tar hem hela priset för alla andra verkar ju vara så odelat överförtjusta i romaneländet. (Om någon förresten undrar varför jag skriver vissa ord med VERSALER så är det för att Svenssons språk börjar sätta sig på hjärnan. Läs boken så förstår ni.)

Vad jag ville komma fram till var att jag älskade Hey Dolly och tycker att jag borde älska den här också, men kan inte sätta fingret på vad det är som stör mig så. Språket känns för utstuderat, jag tänker hela tiden att Monika Fagerholm och Sara Stridsberg redan har gjort det så mycket bättre. Och så påminner den PÅ TOK för mycket om Vänta, blinka som INTE är min favoritbok.

I läshögen väntar två andra nominerade: Eva-Marie Liffners Lacrimosa (hennes Drömmaren och sorgen är en av mina absoluta favoritböcker, så ingen press på den nya), och Jessica Schiefauers Pojkarna som på pappret verkar vara den perfekta boken för mig. Så nu håller vi tummarna för att läslusten lossnar, koncentrationen infinner sig, lästiden plötsligt bara finns där och böckerna som väljs är de rätta!