13 september 2011

Sommarens läsning (som kanske känns en aning avlägsen just nu...)

Precis innan jag gick på semester så frågade en kollega mig om jag hade ett läsprojekt under sommaren. Det hade jag inte, mer än att inte läsa ungdomsböcker. Jag tycker att läsprojekt verkar roliga men de få jag försökt starta har ofta fallit samman. En av de bästa sakerna med sommarläsning är spontanläsningen som överraskar tycker jag, att liksom dra ut en bok på måfå ur pappas deckarhög i sommarstugan och finna sig uppslukad av mordlösningar eller nödlösningsläsning vid oplanerade övernattningar hos vänner eller medföljande böcker i tidningar inköpta till tågresor.


Kråkflickan, Jerker Eriksson, Håkan Axlander-Sundquist (bokstället på ICA maxi).
Den här var jag nyfiken på då det är bekanta till kompisar som skrivit denna nyligen uppsjåsade deckartriologi. Kände att den var passande för sommarstugebesöket och blev glatt överraskad. Visst är det, säkert fullt medvetet valt, ett deckarspråk och inget språkligt utstickande, men det är ovisst till slutet med omkastande överraskningar som tvistar om historien, till skillnad från alla de mordfallshistorier där man redan listat ut händelseförloppet långt innan huvudpersonen. Historien är nattsvart där incestuös brutalitet och bestialisk grymhet avlöser varandra. Andra delen i triologin har utkommit och boken har översatts till flera språk. Victoria Bergman har en egen facebooksida där man kan läsa fler recensioner och tankar. Läs även mer hos Bokfetischisten. Hungerelden står på tur att läsas i läsarhögen.

Saras nyckel, Tatiana de Rosnay (medföljande tidning).
Man får följa två parallellhistorier som knyts samman; tioåriga Sarah som förs bort med sina föräldrar av fransk polis och hamnar i Vel d`hiv-räden, då 13 000 judar samlades ihop i juli 1942, under Vichyregimen, för att deporteras till öst och amerikanska Julia, som i nutid ska flytta in i en ny lägenhet i Paris med sin man och dotter. Julias skrivande på en artikel om den franska skamfyllda räden för henne på spåren till Sarah. Här är Moas tankar om boken. Glad att jag läst den men jag tycker att sentimentaliteten dröp lite väl mycket genom läsningen och jag kommer inte se filmen, vilket jag hade tänkt göra innan.

Det där som nästan kväver dig, Chimamanda Ngozi Adichie (lånad på biblioteket och sparad till semestern).
Chimamanda är en av mina stora favoriter. I den här boken är det noveller som är formatet som alla handlar om nigerianska kvinnor. De tolv novellerna utspelar sig i Nigeria och USA och tar alla upp temat främlingsskap eller dubbelskap, att vara präglad och formad av sin kultur och försöka skapa sig en ny identitet. Blev inte besviken.

En dag till skänks - Anna Gavalda (lånad av vän)
Det lilla jag har läst av Gavalda har känts som lättläst förströelseläsning, så även denna. Jag lånade den hos en kompis för att ha något att läsa till kvällen just för att den var tunn. Egentligen gillar jag formatet; den korta tidskrympta texten, men det är något som stör eller kanske bara inte berör. Handlingen rör sig runt fyra syskon. Tre av dem, Garance, Lola och Simon samt Simons fru, som ingen tycker om, tränger ihop sig i en bil på väg till ett släktbröllop, och det är i bilen större delen av handlingen utspelar sig. De lämnar bröllopet och sluter upp med deras bror Vincent. Under färden spelas små minnesbilder upp från barndomen och deras nutida liv och bilderna om dem själva blir en aning djupare. Road för en stund, javisst, men inte mer.

Presidentens hustru, Curtis Sittenfelds (hittades på hyllan för utgallrade böcker på jobbet).
Har varit nyfiken på den här sedan Moa tipsade om den. Under sista delen av semestern var jag helt uppslukad (en sådan där läsning när man inte vill gå av tåget) av denna grandiosa berättelse om kärlek, klass, ras, politik och om människors komplexitet som delvis bygger på Laura Bushs liv. Håller med Moa om att sista delen kändes lite lång men annars var de 569 sidorna väl fyllda av en stor läsupplevelse.

2 kommentarer:

pahittadenojen sa...

Jag har också läst Presidentens hustru i sommar. Jag älskade den boken! Underbar läsning.

Anna Gavaldas har jag också läst, och jag tyckte den var jättefin. Men så är jag ett stort fan av Anna Gavalda också :)

Jennie sa...

Ja, nu längtar jag efter en ny sådan där stor roman att läsa! Jag tror faktiskt inte att jag har gett Gavalda en riktig chans. Har du något tips på vad man ska läsa? Vem vet, nästa gång kanske det är rätt tillfälle att läsa henne.