3 januari 2011

Hundraåringen- inget för mig...

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson har ju toppat en massa bästsäljarlistor och alla talar om den. Alla läser den och alla ger bort den. Även jag. Och det är inte bara äldre damer, som det verkade som först, utan det är människor i alla möjliga åldrar som bara tycker att den är såå rolig och de skrattar högt när de läser den. Ok, tänkte jag den kan jag ju ta som omväxling till, de inte så roliga-som-i-att- skratta-högt-böcker som jag läser annars. Och jag ville verkligen bli underhållen och få skratta lite. Men icke. Knappt ett leende. Vad är det jag har missat? Vad är det för fel? Jag läste och läste, men aldrig blev det kul. Eller ens underhållande. Nästan så att jag blev arg på boken, och den tog ju aldrig slut. Svårt att sätta fingret på vad det var, men den fångade mig inte helt enkelt. Misstänker att jag inte är mycket för formen av skröna, som den här berättelsen har. Det otroliga och lite tokroliga. Och så var det något med språket som kändes konstlat och lite krystat. Förlåt, alla ni Hundraårings-älskare där ute, men det här var inget för mig. Jag håller med bloggaren Boktoka som inte heller var så förtjust i boken.

7 kommentarer:

Boktoka sa...

Du och jag, Elin! Du och jag. Skönt att läsa att jag inte är ensam, för jag möter mest folk som bara älskar den.

Anonym sa...

"Jag läste och läste, men aldrig blev det kul. Eller ens underhållande. Nästan så att jag blev arg på boken, och den tog ju aldrig slut."

Hahaha, det där känner jag igen.

Jag tänker inte ens försöka läsa den där boken, även om jag fått låna den av en snäll bekant. Jag tror helt enkelt att jag kommer totalsåga den och så blir alla ledsna när de pratar gott om den och jag inte håller med. Bättre då att kunna säga att jag inte läst den. ;)

Elin sa...

Hej alla!
Ja, Boktoka skönt att det är du och jag! :) Men jag ville ju, som du, tycka om boken. Och det är ju tur att smaken är olika, Bokmania. Du är ju inte ensam om att gilla den. Sen var den ju inte det värsta jag har läst. Bara att man hade så höga förväntningar.
Och Feuerzeug, jag ångrar inte att jag har läst den. Då vet jag ju ändå vad det är för något. Särskilt eftersom jag jobbar på bibliotek. Men det känns ju som att man är lite motvalls... ;)

Anonym sa...

Om Lasse Berghagen säger att det är den roligaste bok han läst (se bokens baksida) bör man kanske dra öronen åt sig...

Moa sa...

Det här verkar inte vara en bok för mig, men nu blir jag nästan sugen på att läsa den ändå efter alla roliga kommentarer här. Särskilt intressant att se om man har samma smak som Lasse Berghagen... ;-)

Vixxtoria sa...

Jag har blivit så anti den här boken bara för att den toppar alla listor och alla bloggar haussar den, så jag hade bestämt mig för att inte läsa den. Sen har varenda människa jag träffat i jul tjatat om den här boken (ja, jag känner bara såna där som vill att Stieg Larsson ska ha Nobelpriset postumt), och även om det inte har fått mig att längta efter att läsa den, så har jag tänkt att jag väl får göra det ändå - för det är trots allt rätt pinsamt att just jag inte har läst en BOK som "alla andra" har... Men nu efter det du skriver så har jag inte lust igen.

Åh, det är så besvärligt med såna här böcker. Det var likadant med Populärmusik från Vittula, men det fick ju ändå Augustpriset till slut, så då blev det lite lättare att besluta sig.

Desirée sa...

Lite förmycket vandrande hit och dit i världen, annars gillade jag den!