På den filmklubb som jag är med i såg vi senast En italiensk familj på gränsen till sammanbrott av Ferzan Ozpetek. Det är ju en film som har fått väldigt bra kritik över lag. Men den lämnade mig med lite jaha. Helt ok, underhållande, lite drama, lite djup och lite humor. Men det är ingen film jag kommer att gå och tänka på länge.En av de första scenerna är en av de roligaste (som i tragikomisk), och sätter tonen för filmen. Tommaso, familjens näst äldste son, har suttit och laddat för att komma ut ur garderoben som gay, när något mycket oväntat händer som förändrar hans situation totalt. Filmen handlar mycket om familjens reaktion inför homosexualitet Det blir missförstånd och dråpligheter. I vissa scener gränsar det till buskis eller det burleska. Det är den patriarkala la familia i kubik. Antagligen, och förhoppningsvis, är det meningen att det ska vara så. Sen finns det ett visst djup som glimtar fram i vissa scener. Men överlag är det en trevlig film och inte så mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar