Hittade ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerade när det begav sig. Det är mer än två år gammalt men nu är det liksom plötsligt dags igen! Att snart börja jobba efter en mammaledighet. Så det passade liksom bra ändå! Det blev dock aldrig riktigt färdigt. Så det blir ett halvt inlägg. Men ändå!
"När jag kom ut från biblioteket för ett tag sedan så hade jag med mig fyra böcker på temat bibliotek med mig. Möjligen handlade det om någon slags undermedveten längtan efter att börja jobba igen efter en lång mammaledighet eller så var det ödesbestämt vilka böcker som skulle falla mig i händerna när jag gick in eller så var det faktiskt bara helt slumpmässigt det föll sig så. De trillade nämligen mer eller mindre ner i mina händer, liksom ropade lite efter mig i hyllorna där de stod skyltade på olika platser. I alla fall:
Handlingen av Sara Mannheimer
Kropp och bildning. Att må bra. Fysiskt och mentalt. Och att hitta tröst i litteraturen. Det är så jag läser boken. Egentligen förstår jag den inte. Halva boken läser jag den som en psykos. Efter hand börjar det klarna för mig att det handlar om en kvinnas vardag. Personer och miljöer blir tydligare. Jag vet inte om det är uppbyggt på det viset eller om det bara är jag som läser texten så. Det handlar om en kvinna som har en massa böcker som hon tänker att hon måste läsa. Det låter så banalt men är mycket skickligt uppbyggt och texten rymmer så många metaforer att man behöver läsa in varje mening. Jag tycker mycket om boken. Och efter att ha läst recensioner känner jag att jag förstår den lite mer. För boken tilldelades 2012 Sara Mannheimer EU:s litterära pris EUPL, European Union Prize for Literature.
I en intervju av Nina Brisman säger Sara Mannheimer "För mig är böcker trygghet".
Det är fint tycker jag.
Kod 400 av Sophie Divry
I framtiden är det väl tänkt att det svenska SAB systemet ska bytas ut mot Dewey systemet. I den här boken är det senarenämnda systemet en stor del av handlingen. En trött landsortsbibliotekarie hittar en inlåst man på sitt jobb som blivit kvar över natten. I en rasande monolog öser hon ur sig all bitterhet över att ha blivit förpassad till en lågstatusavdelning. Det är bra att boken är kort för jag hade inte orkat mer. Det blir ibland lite väl mycket gråmalerad tantbibliotekarie som har ett jobb som ingen annan vill ha. Men visst finns det glimtvis bra stycken som ironiserar och förkastar det låsta systemet och biblioteksstatussjunkningen.
Den är utgiven hos Sekwa och där står följande om boken: "Sophie Divry är fransyska och bor i Lyon. Hon är i trettioårsåldern och arbetar som journalist. Kod 400
är hennes debutroman. Den var först tänkt som teaterpjäs och sattes
också upp som sådan sedan boken kommit ut. Romanen har även översatts
till engelska, spanska och italienska".
Deckaren
Vilken menar jag? Författare? Titel? Läste jag den aldrig. Har ett vagt minne av en bok som jag pratade med någon om.
Gustave Flaubert - Bibliomani
Minns inte att jag läste den här heller. Har för mig att jag läst den när jag var ung också. Men minns inte.
Snart är det som sagt dags att börja jobba lite igen: ha koll på litteraturen och omges med tusentals titlar. Längtar lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar