Skymningslandet

En ny bok från Marie Hermanson är alltid lika roligt! Jag tycker mycket om hennes berättelser, som alltid rör sig i gränslandet mellan verklighet och något annat. Det där andra kan vara ett drömlikt inre landskap hos karaktärerna, en bild av verkligheten, visad ur en annan synvinkel. Jag tycker att Hermanson skriver både djupt och lättillgängligt på samma gång. Det finns massor att gräva fram och prata om i hennes böcker, men man kan också bara njuta och sträckläsa böckerna som spännande bladvändare.

Den nya romanen heter Skymningslandet. Berättelsen utspelar sig på en stor gård, Glimmenäs, vars åldrade ägarinna har stannat i 1940-talet. Två vänner, Martina och Tessan, får möjlighet att arbeta där, men i jobbet ingår också att låtsas att det är 1940 med allt vad det innebär. I jämförelse med Martinas vanliga liv som ung vuxen, fyllt av bostadssökande, arbetslöshet, förödmjukelser och uppoffringar, så är livet på Glimmenäs rena drömmen. Men naturligtvis kan inte drömmar pågå hur länge som helst. Någon gång måste man ju vakna?

Boken är drömsk och vacker och det är med spänning man följer Martinas kamp för att få bevara sitt drömliv i skymningslandet. Det är kanske inte en av Hermansons starkaste romaner, men klart läsvärd!