Det här med resuméer

Jag har läst del ett och två om klanen Otori, Lian Hearns böcker om Takeo och Kaede som lever i ett fedoalt japan som till stor del liknar det verkliga landet. Första boken slukade jag och jublade över hur spännande och välskriven den var, vilka överraskande karaktärer som fanns med och vilka fantastiska egenskaper de besitter. Kanske störde jag mig lite lite på att kvinnorna var vackrare än vackrast och att männen generellt hade svårt att tygla sina lustar men över lag tycker jag att det är en jättebra bok som vänder sig till vuxna och ungdomar som gillar spänning, historia och fantasy.

Men så läser jag alltså den andra delen och kör fast totalt. Andra delen är nämligen skriven på ett sätt som ska kunna vända sig till en läsare som inte har läst första delen. Den är fylld av återblickar, förklarande meningar, den återknyter och återberättar i var och varannan ening, och för mig som faktiskt har läst första delen och dessutom minns vad som stod i den, blir detta outhärdligt tråkigt efter några kapitel.

Jag tycker så här: Om man skriver böcker i en serie som hänger tätt ihop och där den nya delen tar vid där den förra slutade, så får man förutsätta att läsaren har läst första delen eller annars letar upp den första delen och läser den först. Och om man som författare tänker att läsaren kanske har glömt några viktiga detaljer sedan läsningen av den förra delen så föredrar jag en en fristående kortfattad resumé i början av boken, typ "Detta har hänt". Att försöka väva in en sådan resumé i själva berättelsen går bort. Det gör att texten står och stampar på samma ställe utan att komma framåt och blir en riktig spänningsdödare.

För övrigt stör jag mig enormt på att Kaede får feber av åtrå och andra starka känslor.