På skrivbordet just nu

Jag har sadlat om. Numera kan ni kalla mig vuxen, skön. Jag sysslar alltså  med skönlitteratur för vuxna. Skyltar snurror med skräcklitteratur, tjoar över nobelpris (Alice Munro! Hurra!), går på invigning av Litteraturhus, bloggar och försöker läsa en bråkdel av alla fantastiska verk jag dagligen sätter upp på hyllorna.

Och högarna av böcker bara växer. Just nu ser det ut så här på mitt skrivbord...

Intelligent om kärlek

Två människor möts. En man och en kvinna. Den ena är konstnär, berömd och hyllad. Den andra är poeten som ska skriva om konstnären, fylld av beundran.

Redan från början saknas det jämnvikt i förhållandet mellan Ester och Hugo, något som Ester hela tiden är smärtsamt medveten om, men trots det lika oförmögen att ändra på. Lena Andersson har skrivit en träffsäker och smart roman om att vara så där kär som man bara blir när man vet att kärleken är hopplös och dömd på förhand.

Som skribent är Lena Andersson vass och intelligent, man hisnar ibland över hennes knivskarpa analyser över människohjärtat och hjärnan, som man bara allt för väl känner igen sig i.

Inbjudan till de våghalsiga

Margarete och Fritzi är två systrar som lever i ett nedlagt gruvområde med sin far. De är, tillsammans med några få andra invånare, de enda som är kvar sedan en brand härjade i de underjordiska kolgruvorna. Systrarna fördriver dagarna med att läsa böcker som de hittar och genom att utforska det övergivna landskapet i jakt på den försvunna floden som skulle kunna väcka staden till liv igen och släcka de sista bränderna.
Det här är en kortroman med mycket poesi i språket som speglar systrarnas isolering och drömska tillvaro. Berättelsen tjänar på att läsas i ett svep, för att man som läsare riktigt ska komma in i språket. Författaren Dorothee Elmiger är född 1985 i Schweiz och detta är hennes debutroman som kom på svenska 2011.

Kort och gott

Alice Munro är Kanadas ledande novellist och ofta nobelpristippad. Hon skriver mästerliga små berättelser som alla handlar om hur livet plötsligt kan vända när man minst anar det, hur kärlek kan drabba oss som ett slag och hur sorg och död alltid finns vid livets sida.
I Brinnande livet, Munros senaste novellsamling på svenska, är hon mer personlig än någonsin. De sista tre novellerna handlar om henne själv och hennes minnen, men är författade på samma precisa och smarta sätt som hon alltid gör. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör Alice Munro så speciell: hon börjar skriva om någonting, låter sig dras med i associationerna till något annat som plötsligt blir novellens stora kärna, för att sedan till sist plötsligt hamna där hon började igen och därmed skänka hela berättelsen en ny betydelse. Och allt hon skriver är så lätt att känna igen sig i: människor som gör misstag, som bara försöker vara människor, som ställs inför livets stora val, för att sedan inse att allt ändå är ungefär som förut efteråt. Livet går vidare.