Göteborg i päls

Vi läste den här boken i bokcirkeln. Han fick ju Göteborgs Postens litteraturpris för ett tag sedan, Per Johansson, för sin senaste bok. Hoppas den är lite roligare än debuten Göteborg i päls, tänker jag. För det här var inte en bok i min smak. Till en början tycker jag det är lite kul att läsa om staden där jag också bor, känna igen sig bland gator och torg och restauranger och lokalkändisar. Men det är en märkligt konstruerad roman, fragmentarisk utan röd tråd. Ja, det skulle vara råttorna då, som bor på berättarens gård och som dyker upp på bakgatorna där han vistas som diskare på restauranger. Men jag får ändå ingen klar uppfattning om vad råttorna ska symbolisera. Att han och hans restaurangkollegor är som råttor? Flyttar omkring, tar vad de får, i stort sett osedda där de lever i samhällets skugga? Det finns väl en större struktur i boken än vad jag orkar rota fram. Jag tycker mest den är tråkig.

Däremot ägnar jag avsevärd tid åt att grubbla över understrykningarna som någon gjort med blyerts i låneboken jag läser. Ibland är nästan en hel sida understruken men jag kan inte hitta något klart samband mellan alla ord och meningar som någon tidigare läsare funnit så minnesvärda. På ett ställe har någon skrivit "Tomas och Tabba" som är två av berättarens vänner. Och i följande mening är understruket: "Råttor äter både organiska och syntetiska material. Några exempel: tvål, överkast, plastknappar på hårtorkar, knäckebröd, gurka, leverpastej, stearin, frön, oljefärg (oklart om det är färgen eller tuben som är det intressanta), isoleringsmaterial till spisar, sallad, majs." Var är mönstret, sambandet? Som jag har grubblat!