Årsbästalistan 2012

Jag brukar inte skriva årsbästalistor men fick inspiration från en kompis så jag testar.  Det blev rätt deppigt, jag läser ju mycket böcker men så lite som jag är oh! Och ah! över när jag bläddrar i läsdagböckerna. Så nyårslöftet får bli, läsa bättre böcker! Måste ta till mig att livet är för kort för dåliga böcker!

Nåväl, här är böckerna jag oh!:ar och ah!: ar över när jag läser listorna.

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Blonde av Joyce Carol Oates.

De här böckerna gav mig en kris i somras då jag hade semester i en stuga i Halland. Jag var gravid med vad jag trodde var en pojke och läste de här böckerna efter varandra. Allt kvinnohat! Önskar att jag kände att de här böckerna är orealistiska men det gör jag inte, jag känner dem i kroppen. Otroligt bra böcker!

I love you Viktoria Anderson Maja Hjertzell

Det här är en kapitelbok för yngre barn som jag inte minns supermycket av rent handkingsmässigt men som jag minns handlar om en tjej som mest vill vara ifred och som inte är den vanliga huvudpersonen i barnböcker. Påminner lite om Jag är jag av Emma Adbåge som också är bra och handlar om en tjej som inte är pippitypen som gillar att stå i centrum.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Den här läser jag också som gravid i en sommarstuga. Den handlar om Maj som blir gravid på 30-talet i Örnsköldsvik. Det som fastnade mest var hennes utsatthet som kommen från en annan klass än sin mans familj. Och att hon trodde barnet skulle komma ur naveln hennes. Läste den här i cirkel på jobbet med mestadels äldre kvinnor som deltagare, fick mig att bli innerligt tacksam för att jag födde barn 2012.

Besatta av Elif Batuman

Så svårt att beskriva den här boken! Det är litteraturvetenskap, skrönor, dagbok. Det är hursomhelst oavbrutet underhållande oavsett om Elif beskriver sin hyresfru eller Tolstojs död.

 

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell

Det här är det bästa Gardell skrivit. Här passar temat ihop med det svulstiga språket och alla religiösa liknelser. Så om jag lägger undan debatten om boken och om Gardells tveksamma uttalanden (och fixeringen vid att alla som dog var vackra unga män) är det här en riktigt bra bok.

 

Änglarnas sorg av Jon Kalman Stefanson

Nyårslöfte: läsa mer av denne författare och njuta!

 

Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran

Den nya Isabel av Katherine Mansfield

Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

De här har jag skrivit kort om här

 Sfinx av Christine Falkenland

Det var längesen jag läste den här djupt obehagliga psykologiska skräckisen. Att den dessutom utspelar sig på de två platser jag var mest på i Göteborg då gjorde inte obehaget mindre.


Skräp av Mattias Hagberg

Det är både viktigt och jobbigt att läsa böcker om konsumtion och vad det gör med miljön. Speciellt när en samtidigt är mitt i en flytt och storköp på IKEA. Välskriven och viktig.


och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Det blir ännu svårare att läsa om något så vidrigt som förintelsen när författaren är så bra. Som min mamma sa "det är så roligt när en journalist kan skriva så skönlitterärt!" Att det bara är breven till Otto som finns bevarade är en fruktansvärd symbol för alla de liv som utplånades.


När jag levde i modern tid av Linda Grant

Orange prize-vinnare som handlar om de första åren av Israels existens. Lärde mig mycket av denna välskrivna roman. A good read helt enkelt!


Jag vet ingenting om dig av Titti Persson

Handlar om två trasiga unga killar som finner varandra och märker hur lika de är. Men tyvärr är det inte så enkelt som en skulle vilja. Hemskt sorglig men vacker roman om allt det sköra.


Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

Älskade, älskade, älskade hans första bok Ingen i världen. Den här är också bra men på ett annat sätt. Vill läsa om snart för jag tror att det här är en bok som växer för varje läsning.


Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edwardson

En överlevares berättelse som samtidigt är något annat. Cordelia uppfostras som katolik och familjehemligheten att Cordelias far är jude uppdagas med nazisternas maktövertagande. Handlar mycket om den komplicerade relationen mellan Cordelia och hennes mor och boken är skriven på ett väldigt vackert språk.


Kärlekens linje av Alan Hollinghurst.

Vill du läsa något inte lika övertydligt som Gardells nya roman som handlar om AIDS? Läs då denna!


Berlin i krig av Roger Moorhouse

Moorhouse har genom brev, artiklar och intervjuer samlat ihop massor av fakta om hur det kunde vara att uppleva andra världskriget i Berlin. Älskar att läsa historia som utgår från människan på gatan. Välskriven och intressant.
 

Just nu håller jag på med Främlingens barn av Alan Hollinghurst och halvvägs kan jag säga att den helt klart hamnar på någon bästlista. Fast med lästakten jag har nu är det väl troligare att det blir på 2013-listan…

en hamsters dagbok - Edward 1990-1990 av Miriam Elia och Ezra Elia

Den här har kommit i bokform på svenska, en gullig liten fyrkantig bok om Edward, hamstern.
Jag är kanske lite för förtjust i det här med att förmänskliga djur (ja, alla katter jag någonsin har haft har haft sina egna dialekter, just nu har jag en skåning och en göteborgare på fyra ben i hushållet...) och kanske måste en vara det för att uppskatta det här?
Boken fångar det där melankoliska men samtidigt megalomana som jag gärna läser in i t.ex mina katters beteende. Men jag gillar inte slutet! Det finns inte med i videon och lika bra det, tycker boken bara hade kunnat fortgå de få sidorna istället för att bli så drastiskt. (det förekommer ett hamsterdråp!)
och så låter min Edward betydligt deppigare och absolut inte brittisk, möjligtvis är han smålänning eller norrländsk, långsam och ledsen liksom.

Bra bok att ge bort hur som!

sol över torpet, sol över bb

 

Jag är på BB. Min man och den alldeles nyblivna pappan snarkar på andra sidan rummet. En nattsköterska har just artigt men bestämt rullat ut min två dagar gamla bebis för att jag ska kunna sova en stund. Jag linkar runt i rummet, borstar tänderna, känner efter hur ont jag har, ställer mig och tittar ut över Mölndals alla ljus. Och sen rotar jag fram Barbro Alvings kåserisamling ”sol över torpet” och kravlar upp i sängen. Jag läser två sidor och sen tänker jag på det där lilla knyttet och undrar hur han har det på andra sidan korridoren. Det är och kommer alltid vara ett av mina starkaste minnen. Den där känslan av att få göra det mest vardagliga för första gången efter den pärs och totalt omvälvande händelse jag just gått igenom.

Och jag kan verkligen rekommendera just den här boken till alla som funderar på om en bok ska med i bb-väskan. Jag älskar Bangs hurtighet kombinerat med den där torra humorn. Hur hon lyckas driva med sig själv och de hon älskar utan att dumförklara dem. Om jag jämför med t.ex Martina Haag som ju också skriver kåserier om vardagen så tycker jag det är ett problem att hon dumförklarar sig själv, gör sig mer korkad än vad hon är. Bang lyckas balansera på den där tunna linjen, att lyfta fram sina tillkortakommanden utan att jag tycker att hon gör sig mindre än vad hon är. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag gillar så mycket med Bangs sätt att skriva, det är så självklart på något sätt.

Jag minns inte ett ord av de där sidorna jag läste den där natten men det gör ingenting, boken kommer alltid påminna mig om den där natten och jag kommer alltid klappa lite extra på den just därför.

Hej då Lilla hjärtat...

Böckerna om Lilla hjärtat och alla de andra små brokiga, har varit riktiga favoriter som jag och min dotter har läst. De naivistiska bilderna och det humoristiska språket är en perfekt kombination. Vi har läst Bang!, Oj!, Hej! och Sov! Liten skär och de andra brokiga kommer fortsätta på nya äventyr. Men utan Lilla hjärtat, för hon är rasistiskt tecknad, ett sk. "blackface".

Debatten har pågått ett tag nu och tog sin fart när filmen om de brokiga skulle lanseras. Kanske är fler än mig som inte visste vad man skulle tro. Jo Lilla hjärtat är ju riktigt svart, och ja hon har ju faktiskt stora läppar... Men jag hade allvarligt talat inte alls tänkt i de banorna. Tvärtom så tänkte jag, som författaren Stina Wirsén också menade, att de var just brokiga och att alla får se ut som de gör. En är prickig, en skär och en gul med sneda ögon osv.

Stina Wirsén ska inte längre rita Lilla Hjärtat, böckerna dras in av förlaget och filmen ska stoppas. Men luktar inte det censur? Vad är nästa steg, vilken konstnär eller författare blir det nästa gång? Tänker inte ge mig längre in i debatten, utan bara konstatera att de känns ganska sorgligt. Speciellt när Wirséns intention var precis tvärtom. Läs hennes kommentar här. Hej då Lilla hjärtat!

kvinnohat i novellform

Vad jag har lärt mig av att läsa Kyrkogårdsdamen och andra berättelser av Guy de Maupassant:

Att Guy de Maupasant hatar/är starkt kritisk till:

    1.       Rumlare, främst kvinnliga

     2.       Lössläppta kvinnor

     3.       Lesbiska kvinnor

     4.       Kvinnor i allmänhet

Jag kan ju ungefär stämma in på alla ovanstående vilket gör det lite tråkigt att läsa novellerna, jag är som exkluderad från början och det är något som påpekas gång efter gång. Vilket är trist för novellerna är samtidigt bra, jag gillar hans språk och jag gillar speciellt hans syrlighet. Och visst, vi kan prata om tidsanda och det har sin poäng men samtidigt, jag läser nu, det är jag som är mottagaren och jag blir i nutid less på allt detta kvinnohat. Jag tänker på Tintin-gate och även om jag tycker att det var extremt klantigt skött förstår jag intentionen att låta den grupp som är utsatt för fördomar och förtryck för en gångs skull slippa konfronteras med den. Jag blev förvånad över att det perspektivet försvann i debatten, istället pratades det mest om att vi måste tillåta även förlegade tankesätt för att lära oss om dem och varför de var fel. Det är naturligtvis viktigt men måste det ske på bekostnad av den grupp som ständigt konfronteras med de värderingarna i deras nutida form? Jag menar alltså inte att vi behöver köra kampanj för att rensa ut de få Guy de Maupassantböcker som finns kvar på biblioteken utan mest är det här gnäll över att det är trist att inte vara vit man ibland. Vit man har nog betydligt mer litteratur att inte bli  ledsen/förbannad över tänker jag.

amma mamma bok!

Nu har barnet kommit! Vi har väl hittat lite "rutiner" och dagarna rullar på. Jag har hittat tillbaka till boklängtet och får nog ihop några stunder av läsning varje dag. Främst läser jag på läsplattan under nätternas amningspass när det inte går något bra på tv (kan ju säga att the nanny inte riktigt har hållt för tidens tand och att det är genomuselt att lägga twin peaks OCH sista superläskiga säsongen av Buffy på natten så en intet ont ananade superräddis blir livrädd när hon gör lite oskyldigt zappande)
Läsplattan är helt fantastisk! Jag kan läsa med en arm, jag blir inte lika trött i ögonen som om jag läste en vanlig bok och det är smidigt att kunna välja bok att läsa. Min läsare är en sony reader (orkar inte kolla upp modell nu men den har touchskärm och wifi och är en av de nyare modellerna) och jag är supernöjd, det är fortfarande lite ovant att inte kunna bläddra eller få en känsla av hur många sidor det är kvar men jag vänjer mig nog.
så det är mitt bästa amningstips, en läsplatta! Just nu läser jag barnmorskan i east end som jag i någon pre-förlossningsförvirring tyckte var en bra att idé att ladda ner inför förlossningen, nu några veckor efter tror jag att jag är redo. Har även på plattan läst Den amerikanska högern av Martin Gelin som jag verkligen rekommenderar och har skrivit om här.