Bok-och Biblioteksmässan 2011

Årets mässa är avklarad. I år hade jag inget seminariekort och tänkte att det skulle vara lite skönt att bara röra mig runt utan för mycket styrt och upplanerat. Det tyskspråkiga som tema kändes mindre lockande än de senaste årens och det enda av besöken jag hade prickat in var Nina Hagen, som tyvärr krockade med utdelning av Värsta Boken (då jag stod i GP:s monter och delade ut gratis pocketböcker till ungdomar för jobbets skull). Så här blev det:

Åsa Anderberg Strollo samtalade med Johanna Palmström och Enter om unga tjejers utsatthet och hemlöshet kring sin senaste bok Hoppas. Enligt Åsa så handlade debutboken Bryta om om att stanna kvar och i Hoppas om att bryta av, att våga ta steget. Jag har inte hunnit läsa men har den i min att läsa hög. Jag gillade debutboken men tyckte att uppföljaren Blod var fattigare både på historia och språk och hoppas att denna tar vid den första.

Ingrid Olsson pratade om sina böcker och om att skriva om stora svåra känslor för ungdomar. "Det är farligt att försöka mörka mörkret". I hennes senaste bok Jag vill bara att du gillar mig får man lyssna till flera olika röster i en gymnasieklass (vilken jag heller inte har hunnit läsa).

Monica Zak pratade om sina möten med unga runt om i världen och om projektet Läs en film, ett projekt som går ut på att stimulera barn och ungas läslust. Monica är en sån där som jag bara måste lyssna på för att jag tycker att hon är så bra.

Textappeals personliga favorit Elin Boardy berättade om sin bok Mot ljuset i Bonniers gigantiska monter. Hon citerade Sigrid Combüchen "måste en samtidsroman utspelas nu?" i samtalet om varför hennes böcker utspelar sig i historisk tid.


Torbjörn Flygts uppföljare Outsider ligger också i min att läsa hög. Kunde inte sluta stirra på hans författarporträtt i bakgrunden med den otroligt intensiva blicken, och heller inte koncentrera mig eftersom jag mest stod och funderade kring just dessa porträtt (hur man framställs, vilka signaler som ges, vem som fotar, vem som väljer etc.)

På flera håll under mässan uppmärksammades det att tio år har gått sedan Dawit Isaak fängslades. På debattscenen hölls ett samtal kring situationen (som så klart är helt bedrövlig och befängd). Förra söndagen sändes dokumentären Fången- en film om Dawit Isaak på svt.

Tre stora barnboksillustratörer; Sarah Sheppard, Stina Wirsén, Maria Nilsson Thore samtalade om bilder och vad som inspirerat dem. Stina visar här Barbro Lindgrens Lilla sparveln (som jag faktiskt läste om häromdagen och insåg att den är lika lysande nu som då) som inspirationskälla och stor upplevelse som barn.

Hos Se människan, samtalade Karin Alfredsson och Linda Forsell med Barbro Matzols om projektet Dödsorsak: Kvinna, ett journalistiskt projekt som syftar till att motverka våld mot kvinnor i världen. Karin Alfredsson är författare och inledde sin serie om läkaren Ellen Elgh med 80 grader från Varmvattnet, böckerna skildrar kvinnors förhållanden i världen. Hon talade om världens uppmärksamhet: "när media vaknar, väcks lagstiftning" och syftade bland annat på syra som kastas i kvinnors ansikten.

Serier har haft ett stort uppsving de senare åren, vilket också märks på mässan. Febril aktivitet råder i seriedelen under hela helgen och kön var alltför lång för att stå i till Liv Strömquist. Kul tycker jag att serien har fått ta så stor plats på mässan.

Bibliotekariekollegans fynd på bokmässan.

Kollegan var även mycket nöjd med signeringen av Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms bok Ljust & fräscht . Bokus hade ställt upp en buss där de erbjöd "personliga möten med kända författare". Hörde två exalterade röster som ansvarade för montern säga "wow, det här kommer bli trångt!".

Efter många timmar i bruset, och efter att ha råkat stjäla vin hos Kulturrådet, begav vi oss ut i vimlet.

Allt jag hade med mig när jag kom hem var en gratis tablettask från Nordstedt & den rosa post-it lappen som var allt jag hade med mig dit. Märkligt tycker jag själv.


Sambon däremot kom hem med välfyllda kassar, så det jämnade ut sig.

Over and out för 2011. Nästa år är det den nordiska litteraturen som sätts i fokus.

Ungdomsböcker: första kärleken och supandes föräldrar

Fifteen Love, Peter Barlach
Det här är den fristående fortsättningen på Inte bara tennis och Dubbelfel. Femtonåriga John försöker hanka sig fram i vardagen med sin pappa och att inte tänka på sin mamma som dog i en bilolycka i den första boken. Hans nyfunna kompis Gabriel är på väg att flippa ur och John tycker att vänskapen blir allt mer komplicerad och obehaglig. Han ångrar starkt att han nämnde sin förtjusning i deras nyanställda polska städerska. Det är lite grabbigt boken igenom och det biter inte riktigt tag i mig. Det blir lite dråpligt då och då när John försöker uppvakta Violetta men till huvuddel är det allvarligt då stora frågor som sjukdom, död, sorg, kärlek, sex och vänskap samsas om utrymmet.

Hej och tack för ingenting, Måns Gahrton.
Sextonåriga Elsa har tröttnat på att städa upp efter sin mammas kaos. Allt det svarta i magen har vuxit och till slut tagit över så mycket att ett självmord verkar vara enda utvägen. Tillfället har hon valt under ett läger på Öland. Men precis där, någonstans i utkanten av Kalmar, kliver Sigge in i hennes liv, en liten kille som vägrar släppa henne ur sikte. Och istället för ett hopp tar ett roadtripäventyr till Stockholm vid för det omaka lilla paret, i stressjakt för att hinna före Elsas mamma att få tag på det postade avskedsbrevet. Det är lättsamt med korta, enkla meningar, några dråpligheter, lite obegripligheter med lättsinnade föräldrar men historien flyter på. Kanske är det för att det känns som en barnbok för ungdomar eller som ungdomsbok för barn som det inte blir riktigt greppbart. Fast jag gillar karaktärerna Elsa och Sigge starkt och tänker att den funkar bra för glappet mellan barn och ungdom.

Juli, Tania Kjeldset
Även här handlar det om att tvingas ta hand om sin förälder, täcka upp, ljuga och att bli sviken om och om igen. Trots temat är det ändå även en småmysig charmig ungdomshistoria om första stora kärleken, vänner som sviker, första fyllan, om att hitta sig själv och hitta vuxna som vågar se. Parallellt får man följa femtonåriga Elin som känner att någonting är annorlunda just den här sommaren. De gamla vännerna är inte vad de varit, i synnerhet inte sommarkompisen Sara, och hon längtar efter något nytt. Så kommer Kato till den lilla ön Shröderön. Pirr uppstår men Kato vägrar att släppa in Elin i hemligheterna kring sin drickandes mamma. Hängmattsläsning med underton av allvarliga ämnen som alkoholism, depression och om att vara sig själv.

Hjärtat power off, Josefin Schygge
Fler döda pappor och återigen en mamma som inte talar utan som gömmer sig bakom arbete samt ett tonårshjärta i upplösning. Här är det femtonåriga Sofie som kämpar med sorgen efter sin pappas bortgång. I ett försök att stänga av känslor väljer hon bort plugghäststämpeln, sviker sina vänner och finner nya som erbjuder destruktivitet och farligheter. Skolk, fester, lögner och i det mörkaste mörkret hittar hon berusning i ett partydrogplåster. Allt blir intrasslat och plötsligt är hon den som langar droger. Det är mörkt och tungt, ensamheten och det tysta ropet på hjälp skriker genom texten. Schygge har valt att fokusera texten på en kortare period där allt spinner på i en allt svartare spiral och endast snabba glimtar ges från det som var innan. Vilket är bra. Det är rakt på och närvarande. Starkt.

Fler mytiska väsen

Vampyrerna blev varulvar som blev änglar som blev... grekiska gudar. Och javisst, varför inte. Allt finns ju där; mytiska väsen med superpowers som i att kunna flyga, omänsklig herculesstyrka, röntgenhörsel, förlorad kärlek, omöjlig kärlek genom nedärvda generationer och kärlek som kan starta krig mellan klaner. Blyga 17-åriga Helena (som är "lång, blond och vacker som en gudinna") som har vuxit upp på den lilla ön Nantucket tillsammans med sin pappa börjar inse att hennes livslånga utanförskap är mer än bara en känsla. Mardrömmarnas blodiga fötter är kvar efter drömmen och den nyinflyttade familjen påverkar henne så starkt att hon vill döda den jämnåriga Lucas. Hela boken känns högljudd (lite som den där scenen i Twilight när de spelar baseball), det är många kraschande kroppar som skapar meteorliknande hål, vingflygandes jakter, stora lögner och svek, krångliga arvslag som ställer släkt mot släkt och såklart superkärleken, den suktandes omöjliga, romeo&julia kärleken som ställer till det, eller egentligen är det sexet som ställer till det, såklart. Eftersom denna genre verkar försöka tillfredsställa ett helt omättligt behov så kommer två delar till, den andra i maj på engelska, och kommer säkerligen bli film. Mer information går att hitta på författarens hemsida.

Lite chick-lit

Jag väntar just nu på att vår lilla bebis ska titta ut och har svårt att koncentrera mig på läsning. Försökte mig på Knausgård som alla runt om mig tycker är så bra, men det gick inte alls. Fick läsa om samma sida tre gånger, och det är inget bra tecken. Jag tror att jag helt enkelt får återkomma till honom längre fram. Ändå vill jag ha något bra att läsa, men utan minsta motstånd helst. Kanske Patti Smith? Eller någon chick-lit?

Kom att tänka på en bok i den genren som jag fick att recensera. Först var jag lite misstänksam, men den visade sig vara riktigt underhållande för stunden. Och det är väl så chick-lit ska vara? Boken heter Sista natten på Chateau Marmont och är skriven av Lauren Weisberger, författaren till Djävulen klär Prada. Boken handlar om vad som händer om man plötsligt slår igenom och blir känd. När kändisvärlden, press och paparazzi plötsligt blir en del av ens vardag. Vi får följa Brooke och hennes pojkvän Julian som blir känd. Han har länge tragglat runt som musiker medan hon har stått för brödfödan. Plötsligt slår han igenom och deras liv förändras över en natt. Underhållande och roligt skriven. Mycket amerikanskt, men samtidigt en viss igenkänningsfaktor, ett scenario som många kan tänka sig in i eller har fantiserat om. En del chick-lit jag har läst kan vara tråkiga och innehålla alldeles för mycket beskrivningar, "typ hon tog på sig sin laxrosa klänning och sina smaragdgröna örhängen" osv. Men Weisberger håller verkligen måttet med lite skön underhållning för stunden

Sommarens läsning (som kanske känns en aning avlägsen just nu...)

Precis innan jag gick på semester så frågade en kollega mig om jag hade ett läsprojekt under sommaren. Det hade jag inte, mer än att inte läsa ungdomsböcker. Jag tycker att läsprojekt verkar roliga men de få jag försökt starta har ofta fallit samman. En av de bästa sakerna med sommarläsning är spontanläsningen som överraskar tycker jag, att liksom dra ut en bok på måfå ur pappas deckarhög i sommarstugan och finna sig uppslukad av mordlösningar eller nödlösningsläsning vid oplanerade övernattningar hos vänner eller medföljande böcker i tidningar inköpta till tågresor.

Kråkflickan, Jerker Eriksson, Håkan Axlander-Sundquist (bokstället på ICA maxi).
Den här var jag nyfiken på då det är bekanta till kompisar som skrivit denna nyligen uppsjåsade deckartriologi. Kände att den var passande för sommarstugebesöket och blev glatt överraskad. Visst är det, säkert fullt medvetet valt, ett deckarspråk och inget språkligt utstickande, men det är ovisst till slutet med omkastande överraskningar som tvistar om historien, till skillnad från alla de mordfallshistorier där man redan listat ut händelseförloppet långt innan huvudpersonen. Historien är nattsvart där incestuös brutalitet och bestialisk grymhet avlöser varandra. Andra delen i triologin har utkommit och boken har översatts till flera språk. Victoria Bergman har en egen facebooksida där man kan läsa fler recensioner och tankar. Läs även mer hos Bokfetischisten. Hungerelden står på tur att läsas i läsarhögen.

Saras nyckel, Tatiana de Rosnay (medföljande tidning).
Man får följa två parallellhistorier som knyts samman; tioåriga Sarah som förs bort med sina föräldrar av fransk polis och hamnar i Vel d`hiv-räden, då 13 000 judar samlades ihop i juli 1942, under Vichyregimen, för att deporteras till öst och amerikanska Julia, som i nutid ska flytta in i en ny lägenhet i Paris med sin man och dotter. Julias skrivande på en artikel om den franska skamfyllda räden för henne på spåren till Sarah. Här är Moas tankar om boken. Glad att jag läst den men jag tycker att sentimentaliteten dröp lite väl mycket genom läsningen och jag kommer inte se filmen, vilket jag hade tänkt göra innan.

Det där som nästan kväver dig, Chimamanda Ngozi Adichie (lånad på biblioteket och sparad till semestern).
Chimamanda är en av mina stora favoriter. I den här boken är det noveller som är formatet som alla handlar om nigerianska kvinnor. De tolv novellerna utspelar sig i Nigeria och USA och tar alla upp temat främlingsskap eller dubbelskap, att vara präglad och formad av sin kultur och försöka skapa sig en ny identitet. Blev inte besviken.

En dag till skänks - Anna Gavalda (lånad av vän)
Det lilla jag har läst av Gavalda har känts som lättläst förströelseläsning, så även denna. Jag lånade den hos en kompis för att ha något att läsa till kvällen just för att den var tunn. Egentligen gillar jag formatet; den korta tidskrympta texten, men det är något som stör eller kanske bara inte berör. Handlingen rör sig runt fyra syskon. Tre av dem, Garance, Lola och Simon samt Simons fru, som ingen tycker om, tränger ihop sig i en bil på väg till ett släktbröllop, och det är i bilen större delen av handlingen utspelar sig. De lämnar bröllopet och sluter upp med deras bror Vincent. Under färden spelas små minnesbilder upp från barndomen och deras nutida liv och bilderna om dem själva blir en aning djupare. Road för en stund, javisst, men inte mer.

Presidentens hustru, Curtis Sittenfelds (hittades på hyllan för utgallrade böcker på jobbet).
Har varit nyfiken på den här sedan Moa tipsade om den. Under sista delen av semestern var jag helt uppslukad (en sådan där läsning när man inte vill gå av tåget) av denna grandiosa berättelse om kärlek, klass, ras, politik och om människors komplexitet som delvis bygger på Laura Bushs liv. Håller med Moa om att sista delen kändes lite lång men annars var de 569 sidorna väl fyllda av en stor läsupplevelse.

En näve guldkorn

Jag har läst en hel del bra på sistone som jag inte hunnit skriva om. Nya barnböcker som blivit nya favoriter att tipsa om!

Vildhäxa - Eldprovet är första delen i en planerad serie av danska favoriten Lene Kaaberböl. Clara är en vanlig tjej som plötsligt blir attackerad av en jättestor svart katt. Hennes mamma tar henne med till moster Isa som hon aldrig träffat tidigare och som visar sig vara häxa. Närmare bestämt vildhäxa, en särskild sorts häxa som lever i symbios med naturen och hjälper och tar hand om alla levande varelser. Clara får gå i lära hos Isa för det visar sig att hon bär på samma häxgener som sin moster. Dessutom är mörka krafter ute efter Clara... Det här är barnfantasy med eftertanke samtidigt som det är spännande och känslosamt.

Bara vara Jennie - Solveig Olsson-Hultgren.
Hur skriver man om riktigt svåra ämnen för små barn? Här handlar det om nioåriga Jennie som bor med sin lillebror och sin alkoholiserade mamma. Jennie ska börja trean och har fått nya byxor som måste läggas upp för att passa. Men kommer mamma att hinna göra det hon lovat eller åker glaset och flaskan fram igen? Kommer mamma att göra matsäck till utflykten? Hinner hon handla middagsmat och laga den? Hämta lillebror från dagis? Köpa vinterjacka, gummistövlar, födelsedagspresenter? Fantastiskt starkt om ett barns ångest och oro över att behöva ta ansvar för en förälder. Ibland kan jag tycka att det är väl många övertydliga repliker och att det blir lite tillrättalagt. Men när man skriver för de här nioåringarna som går igenom samma sak så behöver man ju verkligen få fram vissa meningar: Det är inte ditt fel, du behöver inte ta ansvar. Och då kan det få bli lite skrivet på näsan utan att det gör något.


Syltmackor och oturslivet och Kickflippar och farligheter av Anna Ehring. Det här är en klar ny favoritförfattare! Böckerna om Nisse Berg i Bagarmossen är så fulla av värme och kärlek och humor. Jag tänker lite på Frida Nilssons böcker om Hedvig. Den sortens värme.
Nisse sörjer sin döda mamma tillsammans med sin pappa som är galen i smörgåspålägg och sin lillebror som är för liten för att minnas mamman. Allt och ingenting händer, det handlar om jättestora känslor, kompisar, tjejer, föräldrar. Och om husdjuret Harry, ödlan som visar sig vara en alldeles ovanligt filosofisk och talande liten drake. Hos honom kan Nisse tala ut om allt och till och med visa sina låttexter. Jag älskar den här typen av barnböcker som tar känslor och livet på allvar samtidigt som det är lek och skratt i texten. Det bästa är när man som (vuxen) läsare har börjat bestämma sig för att draken Harry är ett substitut för den döda modern och ett fantasifoster, och Nisses pappa och lillebror plötsligt också kan höra när Harry talar. Där fick den vuxne övertolkande läsaren så hon teg!

Tjugo snabba frågor

Äntligen en enkät jag min latmask orkar svara på! Från Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla? Morgonpigg. Älskar morgonljus och frukostar!

Bibliotek eller bokhandel? Bibliotek får det bli. Men jag älskar bokhandlar också.

Adlibris eller Bokus? Växlar mellan dem beroende på kampanjer och erbjudanden. Gillar Bokus sökfunktion bättre men väljer ändå Adlibris. Fråga mig inte varför-

Ljudbok eller e-bok? Inget men måste jag välja så blir det ljudbok. Har bara så svårt att behålla koncentrationen...

Inbunden eller pocket? Pocket. Kostar mindre och tar mindre plats.

Vampyrer eller zombies? Vampyrer.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Vill inte och kan inte välja. Har inte läst ett ord av någon av dem.

En i taget eller slalomläsning? jag önskar att jag kunde säga en i taget men det blir alltid slalomläsning. Särskilt nu när jag jobbar igen och släpar hem nya böcker från bibblan stup i kvarten.

Bokmärke eller hundöra? Hundöra eftersom jag aldrig minns var jag lagt bokmärket. Men aldrig i biblioteksböcker!

Chips eller choklad? Lite av varje kanske. Hade lakrits varit ett alternativ hade svaret varit givet. Jag väljer ändå choklad eftersom det finns så många varianter.

Biografier eller memoarer? Läser inte mycket av varken eller. Biografier får det bli, gärna i romanform.

Skräck eller chicklit? Båda genrerna funkar endast om det är riktigt välskrivet. Men skräck är lite roligare.

Boken eller filmen? Boken!

Twitter eller Facebook? Facebook, men börjar verkligen tröttna.

Strindberg eller Heidenstam? Strindberg är bra, Heidenstam har jag aldrig förstått mig på.

Kokbok eller Bakbok? Brödbak alltså!

Te eller kaffe? Kaffe. Te är tråkigt.

Rött eller vitt? Båda delarna beroende på årstid, humör och mat. Om det gäller vin alltså. Just nu gillar jag nog ändå rött bäst.

Boklördag eller ViLäser? Har DN på helgerna och älskar lördagstidningen!

Man Booker Prize eller Augustpriset? Brukar nästan alltid läsa Augustprisvinnarna och det är kul att gissa lite innan.

Osnygga vampyrer

De som går igen av Marcus Sedgwick har en lite snyggare titel på engelska: My Swordhand is Singing, men jag antar att man på förlaget kom fram till att den svenska titeln klarare signalerar vad det handlar om: Skräck. Marcus Sedgwick har läst på ordentligt om vampyrernas historia och skapar en spännande berättelse utifrån de historiska fakta han stött på.

Berättelsen utspelar sig i ett östeuropeiskt land på 1600-talet. Peter och hans far Tomas försörjer sig på att hugga och sälja ved, och bor i utkanten av byn på ett slags ö som Tomas själv grävt diken kring. Tomas super och flyr från sitt förflutna som krigare, modern dog när hon födde Peter. Så börjar mystiska saker att ske i byn. Människor dör under oklara omständigheter, och rykten börjar tala om att de döda går igen om nätterna.

Det handlar alltså om urgamla vampyrlegender, långt ifrån dagens sexiga tonårsvampyrer. Här är de helt enkelt äckliga lik som livnär sig på blod. Det finns en kärlekssaga invävd i berättelsen såklart, och en dålig far-son relation att reda ut. Helt okej spännande och välskrivet, men jag tror att dagens vampyrälskande läsare blir besvikna.