Svart humor om livet

Jag fick en liten lustig bok att recensera. Den heter Ju fortare jag går, desto mindre är jag och är Kjersti Annesdatter Skomsvolds debutroman. Först var jag inte så förtjust, den kändes lite konstig och vad handlar den egentligen om? Huvudpersonen heter Mattea Martinsen och är, hur ska man säga, socialt handikappad. Hon har svårt att umgås med människor, förutom sin man Epsilon. Men på ålderns höst kommer hon på, att ingen kommer ju att märka om hon dör eftersom hon inte träffar någon. Så hon bestämmer sig för att ta tag i det hela. Hon är också mycket förtjust i sylt som hon har på sina smörgåsar. Men hon börjar bli gammal och är svag så får hon aldrig upp locket, och Epsilon är inte till någon hjälp. Hon tänker att hon ska be kassörskorna att hjälpa henne med locket, men det blir aldrig så. Så hon går hem och ställer burken i skafferiet bland alla de andra.

Jaha, tänkte jag det verkar ju spännande... Men allt eftersom växte romanen. Och den är full av humoristiska tragikomiska glimtar. Speciellt gillar jag den där Mattea ringer nummerupplysningen och frågar efter sitt eget nummer för att hon har glömt det. Sen ringer hon flera gånger. Hon tänker att det kanske förs någon statistik över de mest efterfrågade numren En slags nummerupplysningens tio-i-topp. Då kanske någon kommer ihåg henne sen. Boken är fylld av sådana här små lustiga scener. I all sin enkelhet blir detta en liten pärla till roman. Det är en rolig bok om social ångest, ensamhet och döden.

Ledtrådar...

 En bok om dagen anordnar i höst Pocket & Påhitt, som innebär att man byter bokpaket med en annan bloggare. Jag blev ihopparad med Alice's & Lyra's Bokhylla så det här inlägget riktar sig till dem. Mina bibliotekarieinstinkter vaknar direkt och jag inser vilket gyllene tillfälle detta är att tipsa om böcker man själv älskar och som man tror att mottagaren också kommer att gilla! Och så får man själv paket, vilket är kanske det bästa jag vet.
Som hjälp på traven kan man besvara några frågor om sig själv och sin boksmak:

* Vilken genre eller författare gillar du bäst? Genre är så svårt att säga. Jag älskar dystopiska framtidsskildringar. Jag älskar också ungdomsfantasy, typ Den mörka materian av Philip Pullman. Men annars läser jag mest samtidslitteratur, romaner, svenskt och amerikanskt främst. Joyce Carol Oates, Margaret Atwood, Haruki Murakami, Sofi Oksanen, Monika Fagerholm och Sara Stridsberg är några favoriter.
* Vilken genre eller författare är du nyfiken på? Jag skulle gärna hitta fler bra böcker inom ungdomsfantasy. Jag har läst första delen av Hungerspelen och gillade jättemycket. Har alltså läst Pullmans fantastiska trilogi, de två första Harry Potter-böckerna och har den tredje, den första boken av Lian Hearn och har del två och tre.
* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..? Jag läser inte så mycket dåligt. Vet oftast på förhand ungefär vad jag gillar. Men dåligt språk i böcker är jag allergisk mot. Läser inte heller särskilt många deckare eller böcker inom chick lit-genren.
* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt? Jag har precis hittat den saknade delen i Dark is rising-serien av Susan Cooper, saknar Den sista striden av C.S. Lewis. Annars samlar jag inte direkt på böcker.
* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren? Nej, dessvärre inte. Men för att hitta vad jag har skrivit om här på bloggen så går man till Inlägg av Moa. Det täcker i stort sett allt jag läst sedan jag började blogga för ca tre år sedan och ger nog också ett hum om min boksmak!
* Annat litterärt, värt att veta..? Jag läser gärna på engelska!

* Vad äter du för godis? Allt. Saltlakrits är det bästa men annars: allt.
* Naturgodis - ätbart eller inte..? Absolut ätbart!
* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart? Dricker mest kaffe eftersom jag är svårt beroende... Men jag gillar te och tar gärna emot smakprover på goda sorter! Har väldigt dålig fantasi själv när det kommer till te och köper det sällan...

* Hobby? Förutom att läsa är det väl att skriva. Jag fullkomligt älskar anteckningsböcker av all de slag, kan aldrig ha för många! Jag skriver dagbok och listor, antecknar tankar och funderingar och en och annan liten berättelse emellanåt.
* Favoritfilm? Ingmar Bergman är en stor favorit, särskilt Fanny och Alexander. Älskar Spirited Away och Howl's Moving Castle. Magnolia är en annan favorit.
* Favoritmusik? Kate Bush, Neil Young, Rufus Wainwright, Mark Lanegan, Nick Cave, Will Oldham....
* Stjärntecken? Favoritfärg? Född 25 januari 1981, så Vattuman och snart gammal :-)... Gillar blågröna färger och gråsvart.
* Samlar du på något? Kylskåpsmagneter, t.ex. denna. Gillar också fina bokmärken. Är beroende av nagellack. Och som sagt anteckningböcker.

Äntligen bokcirkel

Så blev den äntligen av, klassikerbokcirkeln, efter veckor av inställda träffar, framflyttade datum och krånglande medlemmar. Det är inte helt lätt, detta med bokcirklar. Att hitta en tid och dag som passar alla till exempel: den här gången var vi bara tre som kunde. Och så hade vi valt en exceptionellt tjock och mastig bok. kanske hade varit en bättre idé att läst något tunt och lättsmält efter det långa sommaruppehållet. Nåväl. En fantastisk bok var det i alla fall: The Golden Notebook av Doris Lessing.

två versioner av samma bok.

Fast vad är problemet med den svenska titeln Den femte sanningen? Den femte anteckningsboken som titeln syftar på gör väl inte anspråk på någon sanning utan är ett försök att sammanfoga alla delarna i författarinnans liv. Och så blir ju titeln hopplöst lik Lessings roman Det femte barnet. Dålig fantasi på förlaget?

Grundhandlingen i The Golden Notebook kan väl beskrivas så här: En författare, Anna Wulf skriver i fyra anteckningsböcker: En svart om sitt liv i Afrika med sina vänner och sin första man, en röd om sitt politiska liv som aktiv men ständigt tvivlande kommunist, en gul där hon skriver en roman om en kvinna som heter Ella och som bär slående likheter med Anna själv, och en blå där hon försöker vara personlig, privat och detaljerad om sitt känslo- och kärleksliv. Men Anna mår allt mer dåligt och börjar bli splittrad: hon börjar skriva i en femte anteckningsbok för att foga samman alla bitar av sitt liv. Och så har vi ramberättelsen, kallad "Free Women" som handlar om Anna och hennes bästa väninna Molly och Mollys son Tommy som är nitton år och kluven inför sin framtid och sitt liv.

Det här är en diskuterande, filosofisk roman som fick mig att grubbla och tänka massor. Den handlar om friheten, den fria viljan, individens val, samhällsansvar, kärlek och sex, att vara kvinna, att skriva... Oftast känns den väldigt modern, med några undantag, som till exempel diskussionen om "en riktig man" och beskrivningarna av äktenskapen med frigida fruar och otrogna män (den utkom första gången i början av sextiotalet).

En perfekt bokcirkelbok, förutom det lite väl tilltagna formatet. Mycket synd att inte alla kunde vara med, för jag tror det här är en bok som berör alla på olika sätt, och det finns verkligen oändligt mycket att diskutera!

bokcirkelfika

Mellanlandning

Ibland behöver man pauser i sin läsning i form av lättare läsning. Efter Sara Stridsbergs fina och språkligt utmanande Darling River läste jag de två första böckerna Harry Potter. Som att krypa in i en varm liten grotta av fantasi och magi. Sedan läste jag halva Freedom av Jonathan Franzen, fick avbryta med bokcirkelboken The Golden Notebook av Doris Lessing som gjorde mig intellektuellt utmattad om än lycklig och inspirerad. Så därefter behövde jag en andningspaus i form av första delen av Susan Coopers femdelade fantasyserie om kampen mellan ljus och mörker. Och sedan kunde jag återuppta fantastiska Freedom igen. Som mellanlandningslitteratur finns det ingenting som slår barn- och ungdomsböcker och helst fantasy. Man hittar liksom tillbaka till den där lustfyllda bokslukande sträckläsningen som är så ljuvlig.

Efterlängtat loppisfynd!

Jag går ganska ofta på loppisar. Kollar efter rolig inredning, annorlunda kläder och diverse prylar. En och annan film och en och annan bok brukar också gå hem. Men det är en bok som jag alltid tittar efter, men aldrig hittar. Det är en av mina all-time favourites, Den hemliga historien av Donna Tartt. Har fått för mig att den är ganska svår att få tag på, typ slut på förlag som vanlig bok. Som pocket kom den ju för ett tag sedan, med kommentar av Camilla Läckberg på framsidan... Men idag när jag var på loppis och gick fram till bokstaven T, som jag brukar, så stod den där! Oj, sa jag högt. Femton spänn och nu står den här hemma i bokhyllan. Ett snyggt och fräscht exemplar dessutom. Lite tidig julafton så där.

Här på bloggen har vi tyckt ganska olika om boken. Jag är nog den som är odelat förtjust. Boken börjar med meningen: "Det här är den enda historien jag någonsin kommer att kunna att berätta". "Redan där var jag fast. Jag var fast i de dammiga universitetsmiljöerna, med mystiska professorer och lummiga lundar. Fast i ett suggestivt språk och kulturella referenser. Men framförallt var jag fast sammanbunden med karaktärerna I de tre-fyra dagar som jag läste boken levde jag bokstavligen med Richard, Bunny, Henry, Francis och tvillingarna Charles och Camilla". Så skrev jag mitt inlägg som finns här. Och här skriver Moa också om Den lille vännen av Donna Tartt. Just nu är jag mest glad för mitt fynd!

Bokbloggarnas litteraturpris

Breakfast bookclub har instiftat ett bokbloggarnas litteraturpris.

Så här skriver de:

Alla svenska bokbloggare får nominera fem svenska eller utländska böcker var (de ska dock finnas översatta till svenska), utgivna från och med november 2009 till november 2010 (priset delas ut och tillkännages i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november). Böckerna ska vara poängsatta så att årets bästa får 5p (fem poäng), den näst bästa får 4 p (fyra poäng) osv. De fem titlarna med högst totalpoäng slutnomineras och alla bloggläsare kommer därefter att rösta fram vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris. Nomineringstiden startar nu och pågår till och med 24 oktober. Röstningsperioden kommer att vara under två veckor i början av november. Vinnaren kommer annonseras och priset delas ut i slutet av november!

Du nominerar genom att maila dina fem titlar samt adressen till din bokblogg till brkfstbookclub@gmail.com.

Himla kul och jag vill också nominera!

Mina nomineringar:

5 poäng: Syndaflodens år - Margaret Atwood

4 poäng: Utrensning - Sofi Oksanen

3 poäng: Andningsgunga - Herta Müller

2 poäng: Darling River - Sara Stridsberg

1 poäng: Mot ännu en sommar - Janet Frame

Jag glömde ju skriva om...

... Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Jag fick en recensionsbok ungefär i mitten av boken, vilket gjorde att jag fick skjuta upp läsningen. Att avbryta så där är inte det optimala, men ibland blir det så. Jag var till en början helt uppslukad av boken och tänkte, det här kan bli riktigt bra. Upptakten där Lennart, en avdankad gammal svensktoppsartist, hittar ett litet flickebarn i skogen. Men inte vilken bebis som helst, utan ett mycket annorlunda barn som sjunger med en gudabenådad röst. Lennart förstår att hon kan bli något riktigt stort och tar hem barnet. Han gömmer henne i källaren och övertalar frun, Laila att det är det bästa. Laila, som också varit svensktoppsartist tillsammans med Lennart, men som numera är en överviktigt underkuvad kvinna, blir tvungen att lyda. Ho, ho spännande! Vilken upptakt. Och början är riktigt bra. Förhållandet mellan Lennart och Laila och deras liv målas upp. Krossade drömmar och förhoppningar. Berättelsen om sonen Jerry är också riktigt brännande. Jag tycker överhuvudtaget att dessa "sidorspår" förstärkte berättelsen och gav den ett slags djup. I början är det mycket bra också. Men sen kommer partier som är mindre bra och storyn tappar fart, för att sedan på nytt växa och nå riktiga toppar igen. En del passager med beskrivingen av programmet Idol är lite så där. Lite synd är det. Inte direkt dåligt, men segt emellanåt.

Jag tyckte också om partierna med den andra flickan Teresa och hennes utanförskap. Den fina relationen med pappan som förstår Teresas asociala sida och kanske känner igen sig själv. Och mamman som står och oförstående och vill inget hellre än att hennes dotter ska passa in, och gå på maskerad och "vara som de andra barnen". Ja, det är hjärtskärande. Däremot tycker jag inte om de blodiga scenerna, som känns spekulativa, och inte tillför handlingen något. Jag förstår inte meningen med dem. Men trots de lite transportliknande sträckorna, lite sega, lite jaha, så gillar jag ändå Lilla Stjärna. Jag gillar den skarpt. För kärleken mellan flickorna, för utanförskapet, för samhällskritiken, för det tidsenliga och för att han på ett genialt sätt får ihop detta på ett realistiskt och samtidigt skruvat sätt. Man köper det. Detta är min första roman av Ajvide Lindqvist. Många säger att den inte är hans bästa, men då har jag ju så mycket mer att se fram emot. Moa här på bloggen var lite mer kritisk, läs hennes inlägg om Lilla stjärna här.

Atwoodsk dystopi

Min favoritförfattare: Margaret Atwood.
Min favoritgenre: dystopiska framtidsskildringar.
Och vad är Atwoods senaste, The Year of the Flood, om inte just en dystopi. Kanske den bästa som skrivits. I alla fall som jag läst.

The Year of the Flood berättar historian om världens undergång såsom den skildrades i Oryx and Crake, igen. Jimmy, huvudpersonen i den boken, skymtar förbi i The Year of the Flood, som pojkvän och till slut galen överlevande. Och andra personer som skymtade förbi i Oryx and Crake, får här större plats.
Huvudpersonerna, hjältinnorna med stort H, heter Toby och Ren. Vi får följa dem genom samhällets kollaps tills kaos och anarki bryter ut. Isolerade på varsitt håll överlever de och väntar på säkrare tider. För världen har fallit samman. Djuren har avlats fram till livsfarliga och sluga varelser, maten är konstgjord, luften farlig att andas. Både Toby och Ren har haft med God's Gardeners att göra, en sekt som odlar grödor på taken till byggnader och som tränar sig i överlevnad inför katastrofen som bara de anar kommer.

Jag tycker Atwood lyckas mycket bättre med den här romanen än med Oryx and Crake som inte är någon favorit hos mig. Men The Year of the Flood är bra på så många sätt. Den är skrämmande och viktig i sin egenskap av dystopi. Den är vacker och välskriven: de växelvisa kapitlen som obönhörligt närmar sig katastrofen man förstår är oundviklig, är ett skickligt och fungerande grepp. Karaktärsskildringarna är trovärdiga och gripande: kvinnorna som reser sig från botten och slår tillbaka utan att sluta känna kärlek.

Min favoritbok: The Year of the Flood av Margaret Atwood.

Tematrio - Titelmän

Den här veckans tematrio var lite klurig. Tre boktitlar med mansnamn i titeln kommer här:

Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Díaz har jag oläst i bokhyllan. Höga förväntningar, för den var länge med på DN:s bästa-lista när den kom.

Riddarna kring Dannys bord av John Steinbeck har jag läst, men för rätt länge sedan. Tillhör Steinbecks komiska böcker, fast såklart tragikomisk samtidigt - annars vore det inte Steinbeck. Om de supande men lojala och godhjärtade dagdrivarna till vänner.

Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald om den mystiska och hemliga miljonären Gatsby som håller sina glamorösa fester och står i centrum för sällskapslivet, men som bär på mörka hemligheter.

Kulturnatta

I fredags så ägde Kulturnatta rum, 21:a i ordningen i Göteborg, en kväll då hela staden fylls med kultur. I år var invigningen på Magasingatan, en gata som fullkomligt explosionsartat blommat ut de senaste året. Utformningen stod scenkonstnärerna Charlie och Christine Åström från Studio Oscuro för på årets tema som var kropp. På husväggarna visades suggestiva projektioner och Göteborgs Indiekör framförde sina karaktäristiska covers på poplåtar. Fint var det.

Sen liksom drogs vi in i intilliggande garage där musik från En Himla Kropp framfördes, med bultande nävar, megafoner (en helt lysande version av Thåströms Alla vill till himlen), operetttoner, gothskräck och suggestiva skuggor, av Rabalder. Vi var totalt sålda och tagna.

På HDK stod ett litet gäng och försökte bilda en kropp genom ihopsydda uppstoppade tyger som bildade en stor bullig klump på temat Stoppa upp! Intimt och internt. Annars var rummet fyllt med tyger, nålar och folk som knåpade.

Utanför Hagabion fanns nog kvällens märkligaste kulturupplevelse. Serietecknaren Mark Singleton framförde Levande serier: Fången. En potatisliknande kostymfigur mumlade saker inifrån en uppbyggd fångcell, som skulle symbolisera att komma ur en depression (tror jag).

På House of Win-Win arrangerades deltagande i den internationella 24 hour comic-day, ett serietecknar-maraton. Lokalen var proppfylld med seriealbum, serietecknare och happenings som pågick under hela kvällen. Serier har ju fått ett stort uppsving de senaste åren och det var trångt, upprymt och kreativt.

Det är ju fantastiskt att få bli bjuden på så mycket gratis kultur under en kväll. En massa konst och kultur som "chockerar, upprör och provocerar!". Kultur som, istället för att vara positiv och folkligt förankrad, förundrar och väcker nyfikenhet och bara är så där härligt multikultimångkulturell som kultur ska vara.

Om sorg och nytt hopp

Stina Wirsén heter kvinnan bakom de fina Vem-böckerna. Den senaste Vem är död, förklarar på ett fint sätt vad som händer när någon dör. Jag tycker att förlaget Bonniers egen beskrivning av boken passade så bra eftersom det handlar just om sorg, men ändå nytt hopp. Fågels farfar har just dött, och alla är så ledsna. Efter begravningen går fågel och föräldrarna genom en park. De ser en fjäril. Kanske är det farfar? En fin och hoppingivande bok om ett ämne som kan kännas svårt att närma sig med ett barn, men som ändå så viktigt att prata om. I sådana lägen kan böcker verkligen vara fantastiska. Och en sån bok är Vem är död.